life of mirry

Idag har jag skrattat så att tårarna har runnit, det var längesedan sist men jag älskar verkligen när jag får skrattanfall. Det hela började med att jag och brorsan skulle rasta mammas hund Ture. När vi kommer hem till mamma har Ture hittat massvis med gamla negativ i en låda som ligger utspridda över hela vardagsrummet. Därför bestämmer vi oss för att ta med honom hem till mig. Mamma som var och tränade fick komma och hämta honom där istället. Men det hela börjar när vi ska åka den korta vägen till mitt place.

Bilen vi hade dagen till ära var inte en kombi-bil. Därför fick Ture snällt sitta i baksätet. Men Ture har en viss tendens till att inte sitta still och valde istället att försöka komma fram till framsätet där brorsan körde och jag satt med Max i famnen. Ture fick syn på växelspaken och innan vi visste ordet av det så hade han växlat.

- Ture har växlat!!!!!!, skrek jag och skrattanfallet var påväg. Ture gillade dock växelspaken och ville leka mer med den. Det gick dock inte för sig och istället fick han stå och titta ut. Står gör han i mitt knä och bjässen är ju tung som en sumobrottare. Med en bil där avgasröret i princip hänger i backen kom vi susande genom stan med en hund sittande i knät, en hund stående i knät, en kille som försökte köra och jag som skrattade så att tårarna rann. Som tur var bor jag och mamma nära varanda och allt gick finemang. Det blir dock inga mer hundar i sedan-bilar, kombi is the shit!